Wedding crasher

Jag har blivit inbjuden att "med min närvaro hedra vigselakten" mellan min kusin och hennes kille. De gifter sig i mitten av juli i Värmdö kyrka i Stockholm. Jag kände direkt ett motstånd till att åka upp. Var ska jag bo? Vem ska jag sitta med? Hur alienerad kommer jag att känna mig? Hur många kommer att undra när det är dags för mig att gifta mig? Vad ska jag ha på mig?

Jag har ju i och för sig redan flytt från alltför många släktsammankomster. Kanske är det bara mitt tillstånd just nu som gör mig anti? Att ens åka till Lund dessa dagar känns som ett stort projekt. Värmdö låter ju jättefint. Hon var dessutom min favoritkusin när jag var liten och fortfarande umgicks med släkten regelbundet. Hon och min andra favoritkusin (de är fyra och sex år äldre än mig) brukade mima och dansa till My Boy Lollipop på beställning när de var hemma hos oss. Det var även i deras sällskap som jag såg Dirty Dancing för första gången. Självklart blev jag kär i Patrick Swayze eftersom de båda redan hade sett filmen ett par gånger och satt och suckade över honom i tid och otid. Jag tyckte dessutom att de var väldigt snygga och tuffa. (På ett foto har S något slags overall, vita tubsockor och klackskor på sig. Hon är väl ungefär 15 år.)

Klädsel då? Jag har varit på två bröllop tidigare. Första gången var jag kanske 11 och hade lång mintgrön volangkjol med matchande volangblus samt ett vit stretch-skärp i midjan. Tänk er en lite för snabbt växande kropp i den outfiten. Och hårdsprayad lugg till det.

Andra gången var jag nog 19 eller 20 och hade en vinröd klänning i två lager. Den är fortfarande helt okej.

Om jag går på det här bröllopet ska jag i alla fall ha klackar. Jag ska vara så lång att folk kommer att behöva stege när de ska prata med mig.

Jaja. Vi får se.