De sista minuterna av gårdagens avsnitt av Six Feet Under var isande sköna. Hela familjen Fischer samlades på bakgården och satte eld på saker de rensat ut från sina respektive skrymslen och vrår. Claire sprang upp på sitt rum, riktade en högtalare ut mot gården och satte på en av Radioheads bästa låtar, Lucky. Till tonerna av den stod de sedan där tillsammans och tittade på lågorna. En rening i ordets bokstavliga och symboliska betydelse.
Det var stort.
Pull me out of the aircrash,
pull me out of the lake,
I'm your superhero,
we are standing on the edge.
måndag, februari 13, 2006
Katharsis
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
jag blir galen, jag missade! och jag misssade förra söndagen också, vet inte vad som händer! det är ju så himla bra! spelade in gjorde jag inte heller, ibland blir det sådär när man är förälder, lite rörign helt enkelt, det händer en massa saker mitt i. jag får börja spela in istället! vi verkar ha mycket litteratur, film och musik gemensam, 90-talet i mitt hjärta! fast jag vill för allt i världen inte vara alltför nostalgisk, men är härligt ibland; världen går framåt och jag upptäcker hela tiden nytt!
ja börja spela in för allt i världen! jag tycker att förra säsongen var så fantastiskt bra och denna verkar följa i samma spår. mycket mörkt och jobbigt, enastående!
jag är väldigt 90-talsnostalgisk för tillfället (idag: smashing pumpkins.) det är skönt att ha den musiken som sin grund och sedan fylla på med en massa nytt, precis som du säger.
Känslan var så fruktansvärt mäktig när Claire satte på Radiohead. Jag ville inte stänga av tv:n och borsta tänderna. Ville inte att Radiohead skulle försvinna. Det behöver de ju inte heller, när man har skivan OK computer. Lyssnade på den till tandborstningen. Och igår kväll försökte Marie och jag rösta fram skivans bästa spår. Svårt, då den faktiskt är helgjuten. /Frida
frida: visst var den? jag ville inte heller stänga av tv:n, ville inte gå och lägga mig, ville inte att det skulle bli måndag. lyssnade på ok computer hela måndagen. hela skivan är verkligen helt enorm, men min absoluta favorit har nog med åren ändå blivit "exit music (for a film.)" den är så ekande sorgsen, särskilt till eftertexterna av romeo + juliet.
Jo, Marie beslöt sig för att det var hennes favorit också, efter andäktigt lyssnande. Jag kunde inte bestämma mig för om det var den eller Paranoid Android. Sistnämnda är för mig en helgjuten danslåt. Exit music gör däremot att allt liksom bara stannar upp, och man slutar andas. /Frida
precis! världen står stilla. ok computer är förresten en skiva med underbara låttitlar!
Skicka en kommentar