Demoner

Det är konstigt att vakna till blå himmel och solsken efter en jobbig natt. Eftersom jag har så svårt för att somna nu för tiden hade jag bestämt mig för att lägga mig innan midnatt igår för att sova igen lite tid. Jag borde ju ha fattat att det skulle slå fel - man kan aldrig sova under press. Självklart vaknade jag mitt i en dröm vid tretiden igen, gråtande. Och istället för att sluta gråta "eftersom det bara var en dröm", grät jag ännu mer när jag tänkte på vad jag drömt. Vänner som sviker, nonchalans, ensamhet. Natten kändes så ekande tom.

Så; blå himmel och intesivt solsken. En ny dag, som om ingenting hade hänt. Tur är väl det, antar jag.

Jag hade fått ett mess under natten som jag inte har kunnat sluta tänka på, så jag måste dela med mig av det. Det var en vän till mig som berättade att hon sovit omslingrad med en kille hon var väldigt kär i (obesvarat) för ungefär sju år sedan. De skulle bara ses för skojs skull eftersom de råkade vara på samma ställe samtidigt. Idag åker hon till Afrika. Bara en natt, alltså. Det är något av det mest romantiska jag har hört någonsin.

Idag är det mitten av 90-talet igen. Jag har lyssnat på Definately Maybe med Oasis, Blurs Parklife-skiva och nu Hole. Those were the days.