Har jag blivit överkörd av en buss eller har jag bara haft en innehållsrik helg? Heaven knows. Jag har haft besök av ett spöke från förr i form av R från Växjö. Det var fem år sedan sist, men kändes som fem minuter sedan när vi började prata. Konstigt, men skönt. Dagen tillbringade vi i affärer på stan och på kvällen slog vi oss samman med B och D för att äta mat och se Death Cab For Cutie på KB. Middagen - färska champinjoner och purjolök med havregrädde och spenattagliatelle - blev lyckad trots att jag lagade den och vi hade hemskt roligt. När vi skulle gå fastnade B:s dragkedja i jacktyget och det krävdes två män och en kvinna (B satt på golvet med huvudet i händerna) för att få loss den. Det var humor. Jag fixar ju trots allt fastnade dragkedjor på löpande band på jobbet.
När vi tumlade in på ett utsålt KB hade bandet redan börjat spela - och jag som brukar vara så tidigt på plats att endast t-shirtförsäljarna syns till i lokalen! Vi kom rakt in i Title And Registration, följt av The New Year, Soul Meets Body och en massa andra underbara låtar. Det kändes lite som att vara med i O.C., för bandet såg exakt ut som när de spelade "live" i serien. Endast Seth Cohen fattades.
Efter konserten följde ett av de bästa dj-seten jag någonsin upplevt. Vi dansade från midnatt till fyra på morgonen. Det var stört omöjligt att lämna dansgolvet, eftersom varje låt var nödvändig. Jag uppskattade särskilt Such Great Heights och Nothing Better med Postal Service, Some Indulgence och It Pays To Belong med Embassy, I Wanna Be Adored (!) med Stone Roses, The Cure, Badly Drawn Boy, Daft Punk Is Playing At My House, nya låten med The Knife (den växer in i ens medvetande, mystisk och hotfull.), Pet Shop Boys...jag tror nästan att jag började gråta när I'd Rather Dance With You Than Talk With You kom. Det var pur glädje. Vi log, människorna som dansade runt omkring oss log. Vi smittade varandra med "här och nu"-känslan och det var en sådan fin stämning på dansgolvet. Jag behövde verkligen ett "här och nu"-ögonblick just då.
Idag är jag som sagt överkörd och tänker tillbringa kvällen med att unwind på bästa Elaine-vis. I need to unwind. Det blir Six Feet Under, Death Cab, Cityakuten och några artiklar ur Ingmar (Jake Gyllenhaal på omslaget!)
söndag, februari 05, 2006
Last night Death Cab and a dj saved my life
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
jag är precis lika nöjd som dig, det var magiskt, men absolut inte tragiskt =)
långt ifrån tragiskt! death cab fick ganska bra betyg i sydsvenskan, men recensenten tyckte att basisten sabbade allt - jag märkte ingenting. kritisk typ = boring.
Oj, vad det lät skönt. Det är vad jag skulle behöva. Min dag började med att ett snöre jag behövde (för att sätta upp en pedagogisk termometer) visade sig vara ett nystan som var omöjligt att få upp. Jag blev förbannad och började dra lite över allt och drog av slumpvis utvalda trådar . Sen insåg jag att det där jävla nystanet var en bra bild av mitt liv, då kändes inte mitt liv bättre direkt... Skönt att någon har ett uppsving!
Love you! /S
kära s, uppsvingen är högst ögonblickliga. (och kanske därmed desto finare?) idag är det snökaos, trötthet och oro som gäller igen.
love you too, sweetie!
Det var en magisk kväll! allt stämde och ingen ångest dagen efter, yrar fortfarande på små rosa moln....friday i'm in love...men det var lördag...nu räknar jag ner till Marit dagen! Tusen tack Maggie!!!
tack själv b, my partner in crime..
Skicka en kommentar