fredag, maj 26, 2006

Annanstans

Jag är i Småland för att fira mina mammas 60-årsdag. Jag kan inte fatta att det är slutet av maj.

Igår på tåget fastnade jag bokstavligen mitt i ett österrikiskt landslag av något slag. (Bandy? De hade långa väskor. Fast de såg mer ut som till exempel handbollsspelare. Långa och atletiska. ) Det myllrade av killar i röda jackor med Österreich-tryck på ryggen på perrongen och de skulle alla in i samma vagn som jag. Jag tänkte vara lite fiffig och ta andra ingången. Detta resulterade i att jag snart befann mig mitt i vagnen med tio killar på var sida om mig. Lägg till sjukliga mängder bagage på det. Jag var proppen som gjorde att ingen kom någonstans. Alla var hemskt charmerande, hälsade och log snällt mot mig. En kille som såg ut som en surfare sa Hello! och böjde sig ner för att lyfta min väska över två andra killar. Han var lite flirtig och jag mumlade I'm going the other way. Away from us, sa han och jag sa Yes. Alla skrattade, jag blev röd om kinderna. När jag hade satt mig och alla andra kommit på plats log han mot mig och gjorde Victory-tecknet med fingrarna. Det var humor. Han var söt. Jag behövde de där sekunderna av uppmärksamhet. Jag antar att det var så nära Before Sunrise jag kommer att komma i en tågsituation. Sedan lyssnade jag på Radio Dept. hela vägen och drunknade nästan i musiken och tankarna.

Idag passade jag på att gå ut lite mellan regnskurarna. Syrenerna blommar inte här ännu, men det doftade gott i alla fall.


















Jag ser sliten ut framför några av våra kor. De ska snart säljas till det onämnbara, för mamma och pappa vill ha lite frihet. När jag var liten brukade mamma säga att korna åkte till ålderdomshemmet när de försvann från gården. Jag trodde stenhårt på det. Det är en väldigt fin idé. Jag tänkte mig kakor och blommor och musik från gamla stenkakor. (Jag trodde dock inte på tomten.)


















Korna var ganska skeptiska mot mig. Mitt fattiga gräs ville de inte veta av.





Skogsterapi. Bok är mitt favoritträd. På våren är det så grönt att man nästan behöver solglasögon för att titta rakt på det.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken härlig beskrivning av bokens grönska: "så grönt att man nästan behvöver solglasögon för att titta rakt på det."/Frida

Ms Johansson sa...

ja, jag blir lika förvånad över grönheten varje år (och det blev märkligt nog nästan ännu grönare på bild än i verkligheten.)