Lazy, hazy, crazy days

Jag hade en sådan skön kväll igår; en sådan där tiden bara går och dagen flyter in i kväll utan att man riktigt märker det. Trots att jag nästan såg dubbelt på grund av sömnbrist hade jag ingen som helst lust att lägga mig tidigt. Istället upptäckte jag rofylldheten med att tjuvtvätta på natten, samtidigt som popklubben ovanpå min tvättstuga spelade Heartbeats med The Knife. Jag provade kläder och lyssnade på Radio Dept. Jag tänkte på festen och på natten och gick igenom alla händelser igen. Jag åt valnötsglass och tittade på spridda scener ur Gilbert Grape. Jag lyssnade på Funny Little Frog igen och igen. Till sist lade jag mig och sov hårt ända tills jag vaknade av mig själv, först vid tio, sedan igen vid kvart i tolv då pappa ringde och frågade om jag festen hade varit bra. "Det var världens fest", svarade jag.

Idag är det svalt ute, men solen tittar fram mellan fluffiga moln. Jag var nyss ute och promenerade och mitt hjärta svämmade nästan över när jag såg alla gröna träd och kände doften av de blommande buskarna på kyrkogården. Det är lika ofattbart varje år, att det kan finnas något så vackert.

Nu lyssnar jag på en av mina födelsedagspresenter, nämligen Phoenix nya, osläppta skiva (schhh...vår hemlighet.) Den är helt olik de andra, men verkar mycket, mycket lovande i alla fall. Den påminner mig om något jag inte riktigt kan sätta fingret på, men känslan är helt klart bra. Lite melankolisk och lite pirrig på samma gång.