Done and done

Med fyrkantiga ögon, öm rygg och uppgiven hållning förklarar jag nu min artikel om kulturpolitik som färdig. Jag vill helst inte se den mer; vi har redan känt varandra alldeles för länge. Synd bara att inte enbart min lärare, utan även två kursare ska kritisera den och att den sedan ska laddas upp i en databas så att hela klassen får tillgång till den. Jag skäms. Jag har lust att skriva "läs mina källor och dra dina egna slutsatser istället" på försättsbladet.

Jag tog en paus förut och gick hem till J och kollade på några gamla videoinspelningar som hon gjort på oss (och andra) för några år sedan. En av dem var filmad i min gamla lägenhet i januari 2003. Jag hade kort hår och var klädd i en midjekort luvtröja och grå manchesterstretchjeans. Jag gick omkring och berättade om olika saker i lägenheten. Det är så konstigt att se sitt förflutna på tv. Långt borta och nära på en och samma gång. Vår idé om en rolig lördagskväll var tydligen att, tillsammans med N, äta kladdkaka, ostbågar och kolla på Robinson. Kladdkaka hör för mig till en svunnen tid. Jag bakar aldrig någonting längre. Jag ids inte.

Nu lyssnar jag på:

Visst kan jag låta löjlig
men vad spelar nu det för roll?
Önskan är möjlig
om viljan är böjlig.

Låt oss åter så enas
allt det där gamla får vara glömt.
Om vi förgrenas
mitt hjärta förstenas.

bob hund - Kompromissen

Jag älskar allt med den låten; titeln, varje textrad, rimmet "förgrenas" - "förstenas", när Thomas Öbergs röst brister, känslan och den instrumentala orgien som bryter ut i slutet.