Efter Bröllopet

Ikväll var jag på bio för första gången på över tre år. Är jag ett freak? Kanske det. Jag har svårt för situationer där jag kan känna mig instängd och biosalongen är ett ställe där just en sådan situation kan uppstå; mörker, trånga gångar, högt ljud som inte går att stänga ute, prasslande papper och folk som skulle bli irriterade om man plötsligt skulle behöva resa sig och gå. Ikväll gick det dock bra. Jag hade sällskap av J och med henne känner jag mig tryggare än jag gör med någon annan.

Vi såg Susanne Biers nya film, Efter Bröllopet. Den var väldigt jobbig och fantastiskt bra. Fotot var jättevackert och Mads Mikkelsen var vansinnigt attraktiv. Ja, och så är mitt begär efter det danska språket stillat för ett tag framöver.

Jag är mycket medveten om att detta är ett uttjatat ämne och om att jag inte är det minsta unik när jag säger det, men jag måste göra det ändå: jag klarar inte av de andra människorna i biosalongen. Det räcker med att folk andas på ett visst sätt för att jag ska bli irriterad. Givetvis ringde en mobiltelefon under filmen. Givetvis fnissade någon till på ett helt olämpligt ställe. En kvinna klämde till och med ur sig ett "Åhh..." med "Vad gulligt"-ton vid en känslig scen och jag hade lust att skicka henne långt bort. Hon var säkerligen en sådan människa som kan utbrista att hon "älskar barn" också. Sedan hann eftertexterna knappt ens börja rulla innan hälften av publiken var framme vid utgången. Det måste vara samma typ av människor som reser sig och går innan föreläsaren är klar i skolan. Visa lite respekt, för hela friden! Till sist är jag mycket känslig för att höra folks reaktioner efter filmen, eftersom jag tar all kritik personligt. (Det där är kanske mer mitt problem än deras, men ändå.)

Det är väl så att jag inte är riktigt gjord för att trivas på bio. Fast den här filmen var värd besöket. Se den.

Jag och J stannade till på McDonalds efteråt och jag drack kaffe och åt en magnifik chokladmuffin. Sedan gick vi hem genom den märkliga, ljumma natten och beundrade Malmö. Nu har jag någon sorts kombinerad koffein- och sockerchock så det blir till att aktivera sig ett tag till innan läggdags.


P.S. Ett förtydligande, med tanke på mitt utbrott här ovanför: själv är jag givetvis helt perfekt. Jag har till och med lärt mig att hålla andan i 120 minuter och kan bli osynlig om någon ber mig. D.S.)