Idag var första dagen på 25 år som min pappa inte behövde stiga upp i gryningen för att mjölka korna. De två sista kossorna såldes till en man i grannbyn igår. Mamma firade pappa med frukost på sängen i morse och hon sa att han var ganska uppspelt.
I eftermiddags ringde hon igen och berättade att pappa låg på soffan. Han visste inte riktigt vad han skulle ta sig för. Jag skulle antagligen ha reagerat precis likadant. Vad gör man med tid man inte tidigare haft? Den är inte alltid så lätt att omfamna.
söndag, oktober 15, 2006
Perspektiv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
en bondes liv är så obegripligt. det nya livet måste vara lika obegripligt för din pappa. ska dock bli spännande att höra vidare om! /josefine
och ändå ska han ju fortfarande jobba på sitt vanliga jobb minst åtta timmar om dagen samt ta hand om gården...
Skicka en kommentar