Now what's cooler than being cool? Ice cold.

Den så kallade stormen bedarrar och den kändes väl mest som en sommarbris i jämförelse med Gudrun (jag tänker alltid Schyman och det är väl en ganska bra metafor, egentligen. Hon gjorde avtryck. Synd att smustiga affärer kom emellan.)

Det är fredag kväll och jag låter tankarna sväva fritt. Rätt skönt, egentligen. Jag har städat i min iPod och gjort en spellista för snabba promenader som jag kallar Het Puls. Löjligt, jag vet, men jag har druckit vin (äntligen!) och jag gillar att döpa saker. I listan ingår ganska mycket Justin Timberlake, Scissor Sisters, Gwen Stefani och en sjukt bra mix av Steady As She Goes med The Raconteurs och Promiscuous med Nelly Furtado feat. Timbaland. I'm ready for Pildammsparken.

Jag jobbade idag och det var lätt gjort. Vettiga ungar (varav en på allvar kallade mig Megan hela dagen, vilket var konstigt eftersom hon har vetat mitt namn i två år) och fredagsstämning. Saker jag kan. Sometimes you wanna go where everybody knows your name and they're always glad you came, helt enkelt. En (ex-)kollega jag gillar väldigt mycket sa till mig att jag såg så "stark" och "ny" ut och det gjorde mig först väldigt glad och sedan lite ledsen, eftersom det var mitt mål att bli just så i höst. Men jag känner det inte riktigt. Jag tycker om min utbildning och jag tycker mycket om flera i min klass, den nystarten behövde jag. Men jag är ju fortfarande jag. På gott och ont.

Men ikväll är det helt okej, för det finns ju bra musik och snart börjar Vita Huset, som krossade mitt hjärta i förra avsnittet då det kom fram att Toby hade förrått president Bartlet. Det gör ont att se gamla vänner splittras.