Half the man I used to be

Jag hade, i mina ögon sett, världens födelsedagsfest igår. Det är inte ofta man kan säga att man har haft "världens fest" och verkligen mena det, men det gör jag nu. Jag, som tillbringat cirka 25 timmar i direkt solljus denna vecka, hade alstrat så mycket energi att jag var som en uppskruvad Duracellkanin hela kvällen. Men det som gav mest energi var nog ändå alla de 15 (?) människor som samlats i min etta. Jag älskar mina vänner. Jag älskar att se dem tillsammans under samma sak. Några stod på balkongen och rökte, några satt i sängen och skrattade, några dansade, några stod vid stereon och valde låtar. Ibland kunde jag bara stanna upp, se mig omkring och njuta.

















J hade bakat födelsedagsmuffins; jag hjärta J.

















Vissa upptäckte att man kunde leka kylskåpspoesi med muffinsen. Då kunde det se ut såhär. (Det kunde se betydligt snuskigare ut också, men det lämnar jag till fantasin.)





















Jag och J är bra på det här med bilder. Här spelar jag däckad, fastän jag vid den tidpunkten var så speedad att jag nästan kunde flyga. Idag, efter att ha varit vaken i 25 timmar, haft en känslomässig krasch vid fyratiden i morse, kommit i säng vid åtta och slumrat till tolv, känns plötsligt den här bilden väldigt sann.