Mellow as the month of May

Jag måste skriva lite mer om den här månaden, de här drygt fyra veckorna som kommer efter april och före juni varje år och som alltid drabbar mig så. För det är likadant varje år; maj kommer och det är precis som om mitt hjärta slog fortare, som om mitt blod vore kolsyrat. Varenda känsla, vare sig den är glad, ledsen, upprymd elller förtvivlad, förstärks och får mig alldeles ur balans.

Sedan är det rastlösheten. Jag kan inte fokusera på utvecklingssamtal när syrenerna håller på att slå ut i parken några meter bort. Jag kan inte lyssna på klyschor i personalrummet när jag kan lyssna på Phoenix helt fantastiska nya skiva i min stereo. Jag kan inte gå och lägga mig tidigt när kvällarna är så ljusa, romantiska och fyllda av löften. Jag kan knappt ens titta på mina älskade tv-serier som jag brukar njuta av att sjunka in i utan att otåligt snegla åt fönstret eller datorn eller vad som helst.

Det är likadant varje år. Jag minns en maj månad när jag pluggade och tillbringade dagarna på gräsmattan utanför mitt hus och kvällarna med att försöka tvinga ur mig en historieessä mellan gråtattackerna. (Olycklig kärlek, typisk majföreteelse.) Eller året då jag läste B-kursen i engelska och hade en majvecka med tenta varje dag. Det var svårt att plocka vitsippor, plugga grammatik och vara förvirrad/förälskad på en och samma gång.

Hela den här helgen har varit så mycket maj att det stänker om det. Hela känslospektrat representerat, fågelkvitter när man ska sova, rusig vårpromenad med doftchock, rastlöshet vid skymningen. Igår kväll tyckte jag att det var en bra idé att bjuda hem besök vid klockan 23, då en sådan som jag (dvs, en arbetande person) egentligen borde lägga mig och sova. Men att sova kändes så trivialt just då. Så jag fick besök, rökte och snusade (!) och efteråt var jag som ny, som om blodet inte bara var kolsyrat utan även spetsat med koffein. Sista gången jag tittade på klockan var den 03.00. I februari hade detta klockslag en söndagsnatt skapat en ångestattack utan dess like. Inatt var det just bara ett klockslag. Jag är yr av trötthet idag men vill inte sova.

Maj. För en kontrollmänniska som jag kommer den som en välsignelse klädd i de allra vackraste gröna nyanserna. Smärtsamt kort, vansinnigt känslosam, helt oumbärlig.