Ikväll är det dubbelavsnitt av Weeds, vilket betyder extra mycket:
Jag älskar henne. Scenen i slutet av förra veckans avsnitt, när hon tittade på en hemmavideoinspelning av när hon och hennes nu döda man hade sex, var något av det finaste och mest rörande jag sett på tv på mycket länge. Hon satt där på golvet framför tv:n och skrattade alltmedan tårarna rann nedför hennes kinder. Man kunde riktigt känna hur hon försökte återuppleva allt hon såg, för att minnas och inse dels att det hänt, dels att det inte kommer att hända med honom igen. Längtan, saknad och frustration har väl sällan skildrats så verkligt och vackert. Och herregud, hennes ögon! Stora, mörka, ledsna.
onsdag, oktober 25, 2006
Mary-Louise
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
aooo, vad bra det var!
fast nästan en outhärdlig situation att tänka på. alltså, HUR lever man vidare?
åh vad jag har missat en massa avsnitt av Weeds nu. men det måste finnas på dvd. ska spara ihop till det.
Skicka en kommentar