Någon som inte är jag

Ny studiestrategi: jag tänker att jag är Carrie Bradshaw. Hur stressad och nere hon än är ser hon alltid ut att ha det så trevligt när hon sitter vid sin laptop och skriver. Hon brukar dricka en kopp kaffe samtidigt, eller äta en glass. Hon brukar dessutom ha på sig något för ändamålet helt opassande, typ en festtopp av glitter eller bh och kjol. Aldrig sitter hon och gråter och tänker att hon är den minst kompetenta människa som någonsin släppts in på The New York Star (eller i mitt fall, Lunds universitet.) Jag måste försöka vara mer som hon och mindre som mig själv.

Min version är såklart en fulversion av henne; hon skriver trots allt krönikor om sex och förhållanden i New York. Jag befinner mig på Möllan i Malmö och skriver om hur biblioteket ska förhålla sig till kulturpolitiken och marknadens behov. Jag sitter på en obekväm stol vid mitt köksbord, med dator, 1000 stenciler och fyra olika Worddokument öppna. Men, jag har gott kaffe och jag har kopplat datorn till stereon (redan!) och gillar att det inte är någon paus mellan låtarna i den uppdaterade versionen av iTunes. Förut hade jag på mig stövlar och minikjol (sedan smutsade jag ned kjolen och fick ta på mig byxor istället) och jag försöker tänka att den här artikeln bara är något jag slänger ihop lite lätt. Vi får se hur det går.



















Okej, ge mig den där visionen Carrie tycks se framför sig! Ge mig något!