A broken hallelujah

Min julafton?

Jag steg upp i ottan för att följa med mina föräldrar på ett julspel i kyrkan i mammas hemort. Det var, mot alla odds, väldigt fint. Ingen sjöng falskt, tvärtom. Därefter följde kaffe och sju sorters kakor plus tårta hos mammas kompis mamma. (Vi hyr in oss lite i deras släkt kring julen.) Det känns alltid som Måndag Hela Veckan att vara där. Samma kakor, samma prat; det är bara mina kläder och min frisyr som förändras. Fast det är absolut trivsamt i alla fall.

När vi kom hem igen åt vi och sedan somnade jag i soffan och vaknade igen med magont, lågt humör och allmän irritation. Jag surade i några timmar och utbrast "Jag vill hem!" när mamma frågade hur det var fatt. Såhär i efterhand känns det inte så värst moget gjort. Mamma blev alldeles tyst. (Om ni behöver någon som förstör på någon tillställning, hör av er till mig. Jag kan sabba vilken stämning som helst. Det är en som förstör för alla.) Vid julklappsutdelningen steg mitt humör på en sekund, då pappa hade köpt Paris Hiltons Just Me-parfym till mig. Flaskan är utformad som ett cerise hjärta, som vilar i en bädd av svart siden. Han överlämnade den med orden "Det här kommer du nog inte att tycka om." Sedan nämnde han ordet "skandaldrottning." Jag blev alldeles rörd och full i skratt på en och samma gång. Min far har köpt den tjejigaste tjejparfymen som finns till mig. (Jag är tjejigare nu än förr, men ändå; ganska otjejig.) Min far, lantbrukaren! Underbart.

Nu sitter jag här och mår sådär igen. Jag luktar Just Me. Inte alls illa, faktiskt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. TV:n, antar jag.

Just det: antal gånger jag hört Hallelujah idag: 4. Antal versioner: 3. (En gång i julspelet på svenska, två gånger hemma med Jeff Buckley för att mamma skulle få höra den när den är som bäst och en gång till på svenska med Peter Jöback på tv nyss.)