Jag sitter och försöker få ihop mitt fuskbygge till artikel utan att egentligen veta vad sjutton jag håller på med. Jag kan riktigt känna hur min lärare tittar över min axel och säger: "Det där är inte tillräckligt vetenskapligt!" eller "Varför använder du en sekundärkälla där istället för en primär?" eller till och med "Men herregud Maggan, det där är väl ingen problemformulering? Skärp dig!" Självföraktet är sällan så stort som när man panikskriver i sista minuten. (Jag har ett par dagar på mig, men ändå. Så mycket tid går till att försöka vakna på morgonen, tänka att jag är dum i huvudet och fantisera om roligare händelser att det inte blir många timmar kvar i slutändan.) Varför, varför kan jag aldrig göra någonting i god tid? Varför kan jag bara längta efter helgen så att jag får gå ut/sova/dricka vin/glömma allt annat?
All I wanna do is have some fun, until the sun comes up over Möllevångstorget.
Nej, jag behöver luft, så jag ska panikgå runt Pildammsparken.
onsdag, december 06, 2006
Panic on the streets of Malmö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
jag vet hur det är. jag ska skriva en inlämning om en bok och vid varje mening jag försöker formulera säger hjärnan "men gud, sådär dåligt kan du ju inte skriva". jag har ett dygn på mig att skriva fem sidor, så jag hoppas att hjärnan blir stressad av det och sänker kraven lite (fast inte för mycket).
anna, jag känner med dig! jag känner igen hjärnproblemet; inte för stressad men inte för slapp heller. hur uppnår man det?! tricky business.
Håller på med mitt slutprojekt på Biblioteksskolen Kphm och vill bara dö, idag insåg jag att jag är så fel ute. Inlämning om en vecka. Jag har panikpromenerat runt Pildammarna varje dag den här veckan. Lycka till!
oh himmel, plötsligt känns min lilla artikel så futtig! det är jag som ska säga lycka till till dig!
tror att jag saknar den där ångestkänslan som skolan framkallar...det här med att jobba är nog inget för mig.
you always want what you can't have...
Skicka en kommentar