Söndag, och jag kollapsar

Idag känns allting helt surrealistiskt. Jag har varit trött på gränsen till svimfärdig sedan i går morse och någon mat har jag knappt ätit alls. Det betyder inte att det har varit en dålig helg, tvärtom. Jag har varit omringad av mina fina vänner mest hela tiden. N har varit här på besök hela helgen och det var ju ta mig tusan på tiden. Som vanligt kändes det som att han aldrig varit borta när han väl kom hit. Och som vanligt kommer det att kännas tomt nu när han har åkt igen. Just nu är jag för väck för att känna någonting annat än, ni gissade det, TRÖTTHET. Jag ska verkligen inte kokettera med det något mer, för det är knappast speciellt intressant. Men på en bild från min fest igår känner jag knappt igen mig själv. Jag ser ut som någon helt annan. Kan sömn-och matbrist sätta spår så snabbt? Skrämmande insikt. En annan skrämmande insikt är att det påstås vara jul om en vecka. Och här sitter jag utan julkänslor, julklappar och jullust över huvudtaget. Nej, jag måste hinna ikapp.

Fast nu blir det en kort utflykt till Stars Hollow och sedan planerar jag att sova sju kvart i timmen.