La famiglia

Igår var S, en av mina bästa vänner, på blixtvisit i Malmö. Det var flera år sedan vi sågs sist.






















S var den första människan jag pratade med när jag flyttade till Växjö för att plugga till lärare hösten efter jag gått ut gymnasiet. Det var på uppropsdagen. Jag satt på trappan till Pelarhuset, skräckslagen och folkskygg, och undrade vad jag egentligen gjorde där. Alla mina drömmar om att plugga och flytta hemifrån var som bortblåsta och jag ville bara åka hem igen. Jag såg mig omkring och tyckte att alla människor var så avslappnade; de verkade alla redan känna varandra. Alla utom en. S satt också där själv, vi tittade på varandra och log och jag tänkte "hon ser inte så farlig ut." Så började vi prata och jag andades ut ganska direkt. Någon vecka senare, när jag precis flyttat in i min lägenhet och inte ville att mamma och pappa skulle åka hem, ringde det på dörren och där stod S. Hon hade kommit ihåg min adress och kände sig precis lika rädd och liten som jag. Hon kom i precis rätt tid. Vi tog en promenad runt campus, beundrade slottet och sjön och smög omkring runt korridorshusen. Vi kunde höra folk festa och, oerfarna festmänniskor som vi var, svor vi på att vi aldrig skulle gå ut. Det har vi skrattat åt ganska många gånger i efterhand.

Sedan var vi och J, som vi träffade någon vecka senare (och även en annan J ett tag, men det är en annan historia) varandras familj under hela studietiden i Växjö. Vi åt ihop, vi pratadepratadepratade, vi sände radio, vi spanade, vi dansade mycket (ha!), vi klippte av oss håret, vi utvecklades till helt andra människor än de vi var när vi kom dit som 19-åringar. De var mina första riktiga vänner.

Vi är fortfarande varandras familj. Jag och J bor nära varandra i Malmö och S bor i ett litet samhälle lite längre upp i landet. Vi har utvecklats ännu mer (och fått långt hår igen, i alla fall jag och S), men vi känner alltid igen varandra. Nu åker S till Nya Zeeland för att upptäcka sig själv ännu lite till. Det kommer att bli så bra.

















J och S, ma belles.