Hej då, kom snart tillbaka

N har varit i Malmö några dagar för att hänga och packa (han ska ju som bekant lämna staden, i alla fall för ett tag.) Det har varit fint att ha honom här igen.

Idag efter skolan hjälpte jag honom att städa ur rummet och bära ut alla välbekanta grejer till bilen. Till sist satte han sig själv i den överfyllda bilen, iförd ett par urgamla, håliga, blå Dr. Martenskängor, (han valde att ha dem på sig för att minska på packningen; de är ju ganska skrymmande), och körde iväg. Det kändes väldigt märkligt och vemodigt. Jag kan inte, vill inte, riktigt ta in det. Som sagt; jag vill ha alla mina vänner nära mig.

Nu är jag emo. Dagens låt får, passande nog, bli detta undersköna stycke av Stone Roses: titta, lyssna, rys.