Natten

Så, hur hanterade jag resten av gårdagsnatten?

Jo, jag åt upp en påse chips på under 30 minuter, tog en dusch, sprayade Donna Karan Be Delicious i luften och tittade på två inspelade avsnitt av Gilmore Girls, som jag hittade i mina gömmor. Stars Hollow är ju själva definitionen av trygghet, så bara att se det på tv var lite av en tröst. Sedan låg jag vaken med vidöppna fönster och lyssnade på ljuden utanför till ungefär klockan halv fem. Mamma ringde vid åtta-tiden för att kolla läget och jag var så totalt borta att jag frågade henne om hon ringde på mitt nödnummer, A3355. Det blev tyst i luren och sedan sa hon: "Men Margareta, vad säger du nu?" Jag tänkte efter, skrattade till och sa: "Nänä, då ringer du på det andra, B5667 (eller någon annan sifferkombinaton jag glömt nu.) "Men Maggan, hur är det med dig?? Nu blir jag rädd! Vet du vem du pratar med?" Eftersom jag fortfarande inte riktigt kunde fokusera fick jag låtsas att jag var klar i huvudet: "Jaja, haha, nä jag bara är lite yr, jag måste ha drömt."Det måste jag ju. Sanningen är att jag fortfarande inte vet vad jag fick mina nödnummer ifrån. Jag minns ingen dröm och det kändes verkligt när jag sa dem. Det var väl stress, antar jag.

Just i denna sekund luktar det nybakat bröd i min lägenhet (alltså, jag bakar inte, det hade varit väldigt ovanligt. Det kommer nog från butiken nedanför.) och jag lyssnar på Stone Roses på hög volym. Shake it (känslan) like a polaroid picture, ungefär.