lördag, november 25, 2006

Oh Gilmore, my Gilmore!

Jag försöker vara sparsam med de åtta avsnitt av Gilmore Girls (säsong 1) som jag fixade på McDonalds häromveckan, men det är ju svårt när jag älskar programmet så gränslöst och inte har energi till något annat än att titta på tv. Jag var lite rädd att säsong ett hade åldrats och att Rory skulle verka barnslig, men jag hade inte behövt oroa mig. Jag började nästan gråta av pilotavsnittet. Jag hade glömt att det inleds med The LA's There She Goes, medan Lorelei går genom Stars Hollow och in på Luke's Diner. Och Rory är cool och smart redan från början.

(Till Dean, om sitt namn:)

-It's my mother's name, too. She named me after herself. She was lying in the hospital thinking about how men name boys after themselves all the time, you know, so why couldn't women? She says her feminism just kind of took over. Though personally I think a lot of Demerol also went into that decision.

Nu har jag bara två avsnitt kvar och känner att tomheten snart knackar på igen. Jag funderar på att byta ut månadens matbudget (som om jag hade en) mot en hutlöst dyr DVD-box istället. Sedan kan jag leva mitt liv i Stars Hollow ett tag istället.


It's you that I adore, you will always be my...

2 kommentarer:

Josefine sa...

grymt coolt! men jag fattar inte riktigt, rory och lorelai - är det samma namn?

Ms Johansson sa...

japp, rory är bara ett smeknamn, hennes birth name är lorelei.