torsdag, november 09, 2006

Pappa Långben

Idag fyller min pappa år så jag tänkte dela med mig av några av mina favoritpappaminnen.

Trygghet:

När jag var liten var jag livrädd för att inte kunna sova; alltså kunde jag aldrig somna. Jag brukade gråta tills jag kräktes (sant) och det enda som lugnade mig var när pappa bar omkring på mig och sjöng Tryggare Kan Ingen Vara med ljus, lugn röst.

Bakelser:

När jag var liten och mamma var borta på symöte på måndagskvällarna (hon kan inte sy, det var bara en skenmanöver för att försöka passa in i bygemenskapen) brukade pappa köpa bakelser (sådana där i marsipan som såg ut som grodor) och så åt vi dem och kollade på antingen Pang I Bygget, God Dag Yxskaft, Änglar Finns Dom, Det Våras För Sheriffen eller En Ding, Ding Värld. Jag kan dem utantill och älskar dem nog fortfarande.

Envishet:

Vi brukade campa förr om åren. En gång på Öland hade vi bestämt att vi skulle koka potatis och korv på stormkök utomhus. Det började ösregna och mamma tyckte att vi skulle gå på restaurang istället. Pappa är både envis och ekonomisk och vägrade ge sig. Alltså satt han på en äng, i ösregn, och kokade potatis och korv i ett par timmar. Korvarna sprack. Mamma och jag hade roligt åt det.

Tårar:

1) När jag tog studenten och sprang ner mot släktklungan på parkeringen utanför mitt gymnasium var pappa den första jag mötte. Jag storgrät och pappa var också han alldeles blöt i ansiktet av tårar. Det blev tydligt vem jag hade ärvt min blödiga sida från.
2) När jag kom hem från en helvetesresa i England och mamma hade hämtat mig på flyget och körde upp för vår väg hemma satt pappa i traktorn och körde hö. Han hoppade ur och mötte mig och fastän han inte brukar visa sina känslor genom att vara fysisk kramade han mig med tårarna rinnande nedför kinderna. Kärlek.

Pappa upptäcker McDonalds:

I somras hämtade pappa mig på stationen i Värnamo två gånger. Första gången föreslog jag att vi skulle äta på McDonalds av smidighetsskäl och jag tror att han blev imponerad över måltidsstorleken och prisklasserna. Andra gången han hämtade mig hann jag knappt stiga av tåget innan han föreslog McDonalds och såg ut som en förväntansfull liten pojke.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hoppas att din pappa får läsa det där. Han verkar vara en väldigt fin kille.

Anonym sa...

jaa, jag håller med chrille
har verkar vara en fin kille
(obs rimmet!)
nämen absolut, låt honom läsa.
frida

Ms Johansson sa...

men, you guys, han vet inte att jag har en blogg och jag kan bara tänka mig hur hur vansinnigt generad han skulle bli av att läsa denna texten! hm, får klura på det!