Efter dagens Lundatripp och lite undercoverarbete på biblioteket begav jag mig till mitt gamla jobb för att vikariera på fritids. Utanför matsalen mötte jag en kille som brukar vara ganska störig och nonchalant trots att han bara är en tvärhand hög. (En brat i ordets ursprungliga betydelse, helt enkelt.) Han och hans lika störiga kompis lever för att åka skateboard. Jag hälsade på honom och han tittade upp mot mig för att hälsa tillbaka, men fastnade med blicken på min slitna, intetsägande jacka som jag bara har för att det är kallt och för att jag varken har råd eller lust att köpa en ny. Med andäktig min utbrast han: "Det är ju Carhartt! Du har en skejtarjacka!" Jag skrattade till lite, sa "jaså, där ser man" och gick vidare in i matsalen. Efter några sekunder kom han tillbaka med sin kompis. "Maggan har en skejtarjacka!", sa han upphetsat till honom och ledde fram honom till klädhängaren. Hans kompis strök över märket och tittade på mig med respekt i blicken. Det känns som att vi har bondat nu. Ibland är tydligen kläder viktigare än psykologi.
torsdag, november 30, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har ju också en Carhartt! Funderade på att skaffa en ny vinterjacka, men inte en chans efter att ha läst det här. Där sparade du mig en liten förmögenhet. Tackar!
jag vet, jag känner samma sak! min jacka, som jag var så trött på, har fått nytt liv (i alla fall bland åttaåringar.)
Jag tycker att din jacka är himla fin. Den stämmer inte överens med resten av dina kläder, men på ett positivt sätt. Ehm... Inte så att dina andra kläder är fula, dom är jättefina också. Har jag rört till det nu?
haha, nej jag fattar! och tack, det var snällt sagt. (fast nu funderar jag ju på att bygga vidare å skejtarlooken bara för att plocka poäng på skolan. jag har en massa för stora jeans, kanske dags att börja använda dem?)
Skicka en kommentar