Malmö har blivit kallt

Det är den första november och säsongens första snö har fallit över Malmö. Många säger "årets första snö", men det är ack så fel. Det är ju bara några månader sedan det snöade sist; jag minns fortfarande mars fruktansvärda kyla. Sommaren är en liten parentes i det här landet. Nu är vädret tillbaka i sitt normaltillstånd och jag fasar för månaderna som ligger framför oss. Idag frös jag så mycket om benen att det kändes som att jag inte hade några byxor på mig. Och detta är bara början. Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig.

Min ilska nådde nyss nya höjder när jag hade besök av två (2) vaktmästare som tillsammans inte ens hade kompetensen av en. De verkade aldrig ha sett verktyg förr. Jag fick instruera dem i hur man fixar ett stopp i avloppet i duschen, för deras lösning var tydligen annars att spola lite vatten i golvbrunnen. Därefter skulle de fixa knappen på min köksfläkt, vilket resulterade i att de bröt av knappen och satte på den igen upp och ned, att vaktmästare ett stack hål på fingret med en skruvmejsel och att fläkten nu är mer trasig än den var från början. Jag stod häpen och såg på och tänkte att de måste ju skämmas ihjäl nu. Det gjorde de inte. Jag saknar min trygga, säkra pappa, som kan fixa allt och dessutom vet vad han håller på med. Han kommer att skratta så mycket när jag berättar om dagens cirkus för honom.

Hej huvudvärk, igen.