onsdag, januari 17, 2007

River, sea, ocean

"Vad gör du hela dagarna?", frågade en vän i förmiddags. Tja, jag har inga problem med att fylla tid. Jag är ensambarn och under min uppväxt satte min mamma en ära i att lära mig att det är nyttigt att kunna sysselsätta sig själv. Hon lyckades nästan för bra, för jag har aldrig fixat gruppaktiviteter som fotboll eller scouterna. Jag gick en gång, kände mig helt malplacerad, fick ångest och hoppade av. Jag föredrog att leka Fraggel på åkern hemma i stället. (Alltså, jag var ju inte helt asocial. Jag lekte med andra barn och hade till och med en bästis.)

Så, nu när jag har en ledig vecka och alla andra pluggar eller jobbar, gör jag en karriär av att sysselsätta mig själv. Igår kväll kom jag på att jag längtade till havet. Jag blev så till mig att jag ville åka direkt, men det hade kanske inte varit så klokt. Istället laddade jag upp med musik som skulle passa till blåst, salt, vida vidder och vatten. Sedan kunde jag knappt somna för att jag ville att det skulle bli idag. (Jag vet att denna havslängtan på vintern låter ganska B och som taget ur en dålig independentfilm, men jag bjuder på det. Varsågoda!)


Stairway To Heaven lyssnade jag inte på här.


Just här solade jag med några fritidselever för ganska exakt sex månader sedan. 25 grader varmt, klarblå himmel, lätt sommarbris, plötsligt en krabba på ryggen. Ett av sommarens finaste minnen. Idag var jag ensam och lyssnade på min nya bekantskap, Lloyd Cole. When it's four a.m. and mister you can't sleep, 'cause your blood's still rushing at cocaine speed, and you know all that you need's a little baby to say, ah mister cool down won't you let me fade those blues away. (A Long Way Down.)

Här tänkte jag: "kan det vara så att Take You On A Cruise med Interpol är en av världens bästa låtar?" När sångaren tog i och sjöng I am the scavenger...between the sheets of union så att mitt huvud skallrade blev svaret: ja.

För en gångs skull blir jag inte nedslagen av att allt är grått.

I was here, 17/1 -07, med salt i ögonen.

Det var råkallt, blåsigt, dramatiskt och stillsamt på en gång. Luften var så salt att det sved i ögonen. Jag lyssnade på det jag älskar. Jag var ledsen och glad på samma gång. Jag är nöjd.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Word! Kan inte bli mer träffsäkert! Utom att jag aldrig hinner gå upp innan det börjar bli mörkt igen..

B sa...

vad fin du är! en riktig babe!

Anonym sa...

Ja... Framförallt när man föreställer sig dig som liten när du leker Fraggel på åkern. Haha...

Ms Johansson sa...

erika: det där känner jag igen sedan julveckan, jag upplevde knappt dagsljus då...men det tar sig, kan man säga!

bibbs: tack, babe!

chrille: jag hade en allvetande skräphög och allt! (den finns kvar.)

Agogo sa...

Havet är som bäst på hösten och vintern! Stranden är folktom och vattnet oregerligt. Melancholy blues.

Seaside...Kooks

Ms Johansson sa...

ja havet är som två helt olika väsen på vintern och sommaren! coolt.

(och när jag ser ordet kooks tänker jag alltid på micke lohses (atomic swings) gamla band...sedan kommer jag på att det finns ett nyare alternativ!)

Anonym sa...

..som spelar på vinylbaren i april..

Ms Johansson sa...

nu antar jag att du syftar på atomic swing och inte kooks #1 eller #2?

Agogo sa...

Det är är väl knappt två månader sedan engelska Kooks spelade på KB, så det måste väl vara Svedala-Kooks som kommer nu.