Idag började jag elva, fast när jag steg upp (vid nio) kändes det som att klockan var sex. Jag har en konstig känsla i kroppen som inte riktigt vill ge med sig. Jag har svårt för att äta och det känns fortfarande som att frukosten sitter fast i halsen. Testa gärna att åka buss när det känns så. Det är jätteavkopplande och inte alls instängt på något vis, inte alls.
Nu sitter jag på skolan och orkar inte åka hem, fastän jag slutade för snart en timme sedan. Nej, den här dagen, alltså. Den är inte till för mig.
onsdag, januari 31, 2007
Menlös
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hm...inte kul med sådana dagar. Jag har mina nätter när världen krymper, skaver och krånglar med mig. Den klaustrofobiska vetskapen att jag måste somna håller mig i en halvdvala, som dagen efter förvandlar mig till en blek gengångare, nyligen uppstigen från en hemsökt natt.
...men då gäller det att fokusera på mantrat "fredagsöl, Tempo, gjädje, fredagsöl, Tempo, glädje, fredagsöl..."
usch ja, de där nätterna...men jag gillar ditt mantra, ska testa det!
Men du ar till for mig och jag ar till for dig!
Sandy
sandy, jag tror inte att du fattar exakt hur fint det var att höra just nu. läste just ditt mail - my own, private äventyrerska!
Skicka en kommentar