And now that I'm in your shadow

De Dödas Festival har pågått i Malmö sedan den 30 oktober och avslutas i morgon. Trots att arrangemanget lät mycket intressant har jag inte tagit mig till en enda av programpunkterna - förrän igår kväll. J hade en mycket trevlig, Justin Timberlakeinramad inflyttningsfest och efter en Robinson-omröstning om vart vi skulle gå, komplett med videokamera och lappar i en urna (skål), blev resultatet Inkonst. Där pågick Slumpens Musik - Ett Begravningskalas. Kalaset var tydligt influerat av halloween (det kunde man ha klarat sig utan) och Luke Rhineharts bok Tärningsspelaren, som ju handlar om en man som bestämmer sig för att låta tärningen styra hans handlingar. På Inkonst innebar detta att man fick slå tärning om hur mycket inträde man skulle betala (jag fick givetvis en femma och fick därmed betala det högsta), vilka låtar dj:n skulle spela och lite andra utmaningar som gick ut på att till exempel bjuda en främling på en drink eller lämna Inkonst omdelbart. Jag vågade aldrig slå. Det var fegt av mig. Men jag njöt av sällskapet och roade mig ändå.

Idag lyssnar jag på Damien Jurados fantastiska nya skiva och funderar på en promenad på kyrkogården efter mörkrets inbrott för att titta på alla ljusen. När jag var liten var det tradition att gå till mammas barndomskyrka och tända ljus för mormor och morfar på Alla Helgons Kväll. Jag älskade det. Det var magiskt att se alla tysta, allvarliga människor och alla ljus i novembermörkret.