En söndag

Jag kan inte bestämma mig för om den här söndagen är bra eller inte. Försök till att sola i Folkets Park (man fick ligga tryckt mot marken för att undvika de kalla vindarna) och mjukglass till lunch; nu är jag avslagen och lätt illamående.

Jag beordrade mig själv vila igårkväll och passade på att se två filmer medan jag tjuvtvättade (nattvätt är min nya lördagssyssla.) Jag inledde med The Perfect Catch, en amerikansk remake av Fever Pitch, där fotbollen är utbytt mot den mer amerikavänliga sporten baseball. Jag såg den enbart för att insupa lite Boston-atmosfär och för att jag har en liten crush på både Drew Barrymore och Jimmy Fallon. Den var lättsam, en bagatell, precis som förväntat. Det som gjorde störst intryck på mig var Jimmy Fallon nyvaken i t-shirt och det faktum att några bifigurer anordnade en födelsedagsfest med temat Have A Happy Gatsby Birthday! Fixa en sådan fest i Malmö och bjud mig, tack.

Sedan var det dags för Match Point, ett iskallt Emily Mortimer - Jontahan Rhys Meyers - Scarlett Johansson-triangeldrama som tar sin ände i förskräckelse. Jag har hört gubbsjukeanklagelserna mot Woody Allen kring Scarletts sexbombsroll och, visst, jag fattar absolut grejen. Men skulle jag tänka på sådant när jag ser film skulle ju allt nöje och all verklighetsflykt försvinna. Nästan all film skulle bli solkig och förstörd. Så jag såg den som den historia den ju faktiskt är. Scarlett är briljant i rollen som Nola, en misslyckad amerikansk skådespelerska i Londonexil. Jag älskar att hon ser ut som en något mer sliten Marilyn Monroe med edge, samtidigt som hon har en sådan mörk och lakonisk röst. Det blir en kittlande kontrast. Jonathan Rhys Meyers har magnetisk blick och passar så mycket bättre som halvpsykopat än till exempel Matt Damon.

Så, söndagen? Vad mer kan du erbjuda än illamående och längtan och Förhäxad på TV3?