Nya vindar

Jag köpte ny dator igår. På väg till butiken hade jag konsumtionsångest, inte ens fantastiska låtar i iPoden hjälpte. Jag har väldigt svårt för att köpa stora, viktiga saker. Det känns som att jag gör något fult; vem är jag att lägga så mycket pengar på något som inte är livsnödvändigt?

Framme i butiken svettades jag och mådde dåligt av att spendera. Tjejen som hjälpte mig var trevlig och pratig. Hon frågade vad jag jobbade med och när jag lyckades klämma fram ett desperat leende och sa att jag var lärare berättade hon att hennes syster också var lärare. Hon fortsatte småprata och jag svarade enstavigt, totalt freaked out av hela situationen.

På något sätt tog jag mig hem, samtidigt som jag messade med R och fick lite tips. Och nu sitter jag här med mitt nya bärbara verktyg. Jag har inte anammat den fullt ut ännu, jag är fortfarande lite rädd för den. Vi är fortfarande som främlingar för varandra, men jag hoppas att allt ska sluta med kärlek och starka band.

J var här som en lugnande faktor när jag skulle installera mitt internet. Jag ensam i det där maniska, nervösa tillståndet är förödande. Vad skulle jag göra utan henne?

Jag säger som Stephin Merrit: If I were Napoleon, you could be my Josephine?


















Några skärmar till, en Jolt-cola och några Star Wars-figurer och jag skulle platsa i nördtrion i Buffy.