Maggie, c'est moi!

Den vackra Josephine-låten (my neighborhood queen) och kommentarerna som följde fick mig att börja fundera mer på låtar och namn. En låt får helt klart en extra dimension när personen den handlar om döps och inte bara nämns som "hon", "han", "he" eller "she." Genast känns låtens story mer verklig och som lyssnare blir man väldigt intresserad av relationen mellan artisten och den besjungna; vem är egentligen denna Katy som Mark Kozelek sjunger om och dedikerar skivor till? Glass on the pavement under my shoe, without you is all my life amounts to. Hon var ju uppenbarligen betydelsefull i alla fall. Och Mauro Scoccos Sarah, som han skulle ta ner månen och stjärnorna för, inte kan hon vara helt uppdiktad? Joni Mitchells Richard (i The Last Time I Saw Richard), varför lämnade han henne för ett tråkigt liv med någon konståkerska som han köper kaffebryggare och diskmaskiner till?

Om namnet i låten råkar vara ens eget hajar i alla fall jag till lite extra och får en stark "det är jag!"-känsla. Jag har roat mig med att googla låtar (jag har semester!) som handlar om Maggie* för att se vad någon med mitt namn, på riktigt eller som alias, satt för avtryck.

Fiktionens (?) Maggie tycks vara någon man önskar att man aldrig träffat:

Maggie, how I wish we'd never met
Never kissed or tried to fall in love
For Maggie fashion's not the same as love
It's just a game we're soon tired of.
(Maggie, Bobby Bare)

Men man kan ändå inte riktigt skaka av sig henne, även om man försöker:

Oh Maggie I couldn't have tried any more.
You led me away from home cause you didn't wanna be alone
You stole my heart
I couldn't leave you if I tried.
(Maggie May, Rod Stewart.)

Hon verkar vara ganska hot:

All I needed was a friend to lend a guiding hand
But you turned into a lover
And mother what a lover, you wore me out.
All you did was wreck my bed
And in the morning kick me in the head.
(Maggie May, Rod Stewart)


Hon lämnar det tråkiga åt någon annan:

It's a shame the way she makes me scrub the floor.
I ain't gonna work on Maggie's farm no more.
(Maggie's Farm, Bob Dylan)

Hon verkar frammana fina minnen också:

They say we have our different time, Maggie
As they hear our song that we sung
But to me you're the same as you were, Maggie
When you and I were young.
(Statler Brothers, When You and I were Young, Maggie)

Replik på allt det där:

I'll never be your Maggie May
The one you loved and left behind
The face you see in light of day
And then you cast away
That isn't me in that bed you'll find.
(Suzanne Vega, I'll Never Be Your Maggie May)

Jag tror att jag gillar henne.





*Nej, jag vet att Maggie inte är mitt dopnamn, men det är ett smeknamn och jag tycker mycket om det. Med Margareta kommer vi inte längre än till Hagasessorna och Sten och Stanley.