Insikt, please

Jag har haft - och har nog fortfarande - svårigheter att inse och uppskatta att jag är ledig. Det brukar vara så och det irriterar mig. Jag har längtat efter sommar och ledighet sedan jag vaknade den 1 januari i år. Vissa dagar har jag längtat så mycket att jag har gråtit. I mars, när det kändes som att vintern aldrig skulle ge sig, var jag på riktigt rädd att det aldrig skulle bli sommar; att vi var fast i någon ondskefull Narnia-istid där ingenting någonsin skulle bli fint igen.

Nu är det snart juli, midsommar har passerat och jag är ledig. Ledig. Jag kan vara uppe hela natten om jag vill. Jag kan se fem filmer om dagen. Jag kan läsa tills jag blir yr. Jag kan dansa tills tidningsbuden kommer fram. Ändå kan jag inte riktigt skaka av mig vakuumet som jag befinner mig i. Jag försöker påminna mig om hur mycket jag kommer att sakna och romantisera den här tiden senare, men det fungerar inte riktigt. Och det gör mig ledsen. Ständigt denna svårighet att uppskatta nuet!

Det har dock förekommit glimtar av ljus (och insikt.) Igår vandrade jag runt på stan och gjorde ärenden dagtid - utan att behöva tänka att jag måste hem och laga mat och hinna med det ena och det andra innan jag ska gå och lägga mig. Jag hämtade bland annat ut mitt nya körkort (svårt att fatta att det har gått tio år sedan den ångestfyllda uppkörningsdagen.) Nu är jag 28 och inte 17 på min körkortsbild. Jag kan, tack och lov, se förändringen. Jag är inte rödlila i ansiktet (dålig layout 1996) och jag ser inte så ledsen ut som jag kände mig när jag tog bilden.

På kvällen gick jag och J runt kvarteren och fastän omständigheterna inte var så lustiga kände jag doften av schersmin och känslan av tidlöshet och det gjorde mig lite lätt om hjärtat.

I morse vaknade jag av att N ringde och efter en stund insåg jag hur skönt det var att prata i telefon i lugn och ro istället för att rusa omkring i lägenheten och göra mig i ordning för jobbet.

Nu lyssnar jag på Teitur (she stole my grandmother's watch, a treasure to touch, to keep time to herself) och är långsam. Känslan av vakuum är nog knappast helt borta, men det finns i alla fall små lufthål.