Nationaldagssyssla: att googla

Jag tillbringar nationaldagen med att dricka kaffe, lyssna igenom alla mina Radio Dept.-skivor, ha framtidsångest, oroa mig för att jag inte utnyttjar min lediga dag på rätt sätt, prova skor (klurigt att diska i klackar, når nästan inte ner till diskhon) och knarka bilder på Zooey Deschanel. Japp, jag har en ny skådiscrush. Nygammal, snarare, för jag blev förtjust i henne redan när hon spelade rebelliska storasyster Anita i Almost Famous och trotsigt lämnade hemmet för att bli flygvärdinna. Look under your bed, it' will set you free, viskade hon i lillebror Williams öra, innan hon satte sig i pojkvännens bil. Där under fann han hela hennes vinylsamling av Joni Mitchell, Bob Dylan, The Who etc. (Sedan blev han Rolling Stones yngste skribent någonsin, så visst spådde hon rätt.)

Nu senast såg jag henne i Winter Passing, en ganska typisk amerikansk independentfilm med lågmäld stämning, quirky biroller (Will Ferrell i kajal!) ,trasiga relationer och lite knark för att fördriva tiden. Zooey spelar en New York-tjej som försöker ta sig fram som skådis och har sex med lite olika killar utan att känna något speciellt, tills hon får ett erbjudande om mycket pengar om hon lyckas få tag på och sälja de brev som hennes författarpappa skrev till sin nyss avlidna författarfru när de var unga. Hon återvänder så hem för att ta itu med sitt förflutna och det är givetvis inte enkelt. Jag tyckte om den, särskilt Zooeys karaktär. Och det var väl där min förälskelse tog lite fart igen.

Zooey är mer New York än Los Angeles, om ni förstår vad jag menar. Det är oftast den typen av skådisar jag fascineras av. Jag inbillar mig att de är mer intellektuella (hon är döpt efter Zooey i J.D. Salingers fina bok Franny And Zooey, pluspoäng i min värld) och intresserade av musik och mindre intresserade av botox och stora bröst. Rent stil- och utseendemässigt är hon en lite mer alternativ Rory - jag älskar den där kombinationen av isblå ögon och hår som ebenholtz. Den här crushen skulle mycket väl kunna nå Shane-i-L-Word- och Maggie Gyllenhaal-höjder.

I all sin glans: